Karameikos Nationalanda

Så vad innebär det att vara en Karameikan?

Traldarer och Thyatier
Vi har redan diskuterat de meningsskillnader som finns mellan ursprungsbefolkningen och invandrarna. Dessa kan vara viktiga i rollspelssituationer. Men det är också viktigt att påpeka att dessa fördomar är något internt mellan Traldarerna och Thyatierna. När de möter omvärlden så enas båda folkgrupperna i att kalla sig Karameikaner – medborgare i världens bästa land.
Karameikanerna vet att deras nation inte är lika sofistikerad som Glantri eller Thyatis – och det är de glada för. Alltför mycket sofistikering, menar de, är bara ett annat sätt att säga dekadens.
Karameikaner av Traldarisk härkomst vet att de har överlevt det värsta som kan kastas på dem – “Sången om Kung Halav” berättar det – och att de en dag kommer att bygga upp sitt land igen till världens mest välmående och fantastiska nation. Detta är inte en arrogant attityd, inget man gör väsen av, bara en tyst förtröstan hos människor som vet att det är sant och tålmodigt väntar och verkar för att det skall ske.
De flesta som härstammar från Thyatis men är födda i Karameikos har anammat samma livsfilosofi.
Så att vara Karameikan är att veta att du tillhör en nation som är ämnad för storhet. För att vara en äventyrare från Karameikos måste du tro på att du kommer att vara en del i uppfyllandet av detta öde. Karameikanska äventyrare är inga skrävlare som framhäver sig själva och förolämpar eller baktalar andra länder… de har bara en stillsam, envis övertygelse om att ingen annan är bättre än de.

Klippningsceremonin
De infödda Traldarerna har en sed som blivit en viktig del av Karameikos nationalkaraktär.
Den kallas Klippningen, utvecklades i byn Marilenev (numera staden Specularum) och var vanligt förekommande i omgivningen flera århundraden innan Thyatis erövrade landet. Sedan dess har förbättrade kommunikationer med inlandet spridit ceremonin över hela Karameikos. När Hertig Stefan och hans följe anlände, var de bekanta med traditionen och bestämde sig för att anamma den.
Det hela går till så här:
När en yngling i Karameikos närmar sig vuxen ålder, kommer han att berätta för sina föräldrar – eller så berättar de för honom – att det är dags för Klippningen.
Snart därefter bjuds det in till en middag för släktingar och byns ledare. Vid detta tillfälle står den unge mannen tyst medan hans föräldrar under högtidliga former klär honom för en resa. Underkanten på hans mantel klipps av och lämnas fransig som ett tecken på hans tillstånd: han är nu en fattig resenär.
Från och med denna ceremoni anses den Klippte ynglingen som en vän till familjen, men inte en del av den. Han måste finna sin egen väg genom världen till dess att familjen finner honom värdig att upptas i klanen igen. Att leva för sig själv och ägna sig åt yrkesverksamhet eller acceptabelt äventyrande i några år brukar anses som bevis nog att han kan klara sig på egen hand. När föräldrarna kommit till den slutsatsen bjuds han in till en ny middag, där han ges ett plagg som bär klanens märke eller vapensköld. Detta visar att han återigen är en del av familjen.
Alla pojkar mellan 14 och 19 genomgår Klippningen. Vanligtvis försöker gossen vara den som säger till om ceremonin, eftersom det anses pinsamt att vänta så länge att föräldrarna blir otåliga. Flickor blir aldrig tillfrågade av sina föräldrar, men kan själva välja om de vill bli Klippta. Att bli Klippt och vara självständig i några år förtjänar en ung kvinna mycket respekt.
När Thyatierna kom till Karameikos och upptäckte denna ceremoni, såg de den som ett bra sätt att skilja agnarna från vetet inom sina egna familjer och anammade den för eget bruk. En Klippt yngling från en adlig familj anses inte ha någon titel eller särskilda rättigheter förrän han åter blivit upptagen i familjen.
Klippningen är en rent mänsklig sedvänja, som inte delas av de andra raserna i Karameikos.

Karameikos Nationalanda

Jakten på Äventyret Bolongo